Facebookanvändare en månad idag.

Nu har jag använt Facebook i en månad, vad har jag då för erfarenheter av använda FB hittills.

Hur gick det till att jag började använda FB. Det var väl en kombination av olika saker, jag hade en diskussion med min mentor Kaj Arnö om nyttan att använda sociala nätverk för att bl.a. lansera olika typer av evenemang.
Dagen efter fick jag en inbjudan av en kompis Tom Blomberg till Facebook, så jag tänkte varför inte. Började med att skapa ett konto och sätta igång och att bjuda in bekanta till mitt nätverk.
Det är faktiskt riktigt roligt att se vilka av ens jämnåriga som finns ute i facebook världen. Det är ju en förvinnande liten del. De flesta av mina bekanta kommer nog från min idrottsliga del i mitt liv, antingen spelare som man har tränat eller spelat med.

När man hade fått ihop ett antal bekanta i FB gällde det att försöka förstå sig på alla bling bling tävlingar och grupper som finns i facebook.

I början var man ganska avvaktande, sedan vågade man sig på att ge en liten kommentar åt någon. Nu är det ganska skönt att man kan kommentera de flesta och förhoppningsvis får man någon av nån i vänkretsen.

Vad finns det då för olika personlighetstyper i FB. Kaj Arnö skrev om 4 kategorier

1. De som går med och följer med vad som händer, men inte är aktiva själva.
2. De som följer med vad som händer, och kan lägga in en “gillar” eller “tummen upp”, men inte mer än det.
3. De som kan lägga ut länkar till intressanta artiklar och kommentera andras texter, men inte startar egna diskussionsämnen.
4. De som startar egna diskussioner och är aktiva med att kommentera.

Det ligger mycket i detta. Den som jag tycker är extra intressant är förstås punkt nummer 4. För om jag tittar på vad de skriver mina bekanta, som är fyror, så skiljer det sig en hel del. Jag tycker själv att utmaning är, att balansgången mellan dryg och självironi är ganska svår att hitta rätt i.
Nåväl tillbaka till mina bekanta

• Vissa skriver ner små noteringar om vardagen, kanske främst småbarns föräldrar och lite äldre personer.
• Sedan har vi det lite yngre gardet av idrottskillar som skriver kanske en aning mera hormonstint.
• Förstås de kreativa gänget som skriver klurigheter och tänkvärdheter, där man försöker komma underfund med vad de menar.

Det som inte jag trodde, var att detta skulle vara så intressant som det trots allt är.
Dessutom kör flera av mina kategori fyror en blandning av allt ihop, så man har ingen aning vad för kommentar som kommer nästa gång. Det erbjuder stort nöje i att läsa deras funderingar.

Vad är då mina topp fem orsaker varför jag är med i Facebook.

1. Hitta gamla bekanta och få tillbaka kontakten till dem. Detta har gått över förväntan
2. Se hur IT generation tänker, de kommer att vara mina kunders kunder inom en ganska snar framtid.
3. Kunna marknadsföra vissa evenmang eller tankar som man har.
4. Ha en nätverksrelation som inte är av yrkeskaraktär med vissa av mina affärskontakter.
5. Hitta helt nya affärsområden i detta web 2.0 tänk.

Summa sumarum är jag riktigt nöjd att ha kastat mig in i Facebook världen.

Min första Blogg

Första gången jag hörde om Blogg, var nog på CeBit 2002 och jag förstod inte poängen med att skriva ner sina tankar på webben, om jag skall vara helt ärlig. Det tog mig bara 7 år…
Nåväl sedan dess har mycket hänt. Jag gick med i olika nätverk för några år sedan men lade inte ner någon energi över huvudtaget att använda dem. Tills i maj ifjol, när jag gick med i LinkedIn, då hade jag börjat inse, att om jag inte vill bli efter min äldsta dotter Victoria i IT (11 år då), måste jag göra något. Jag såg hennes engagemang i bl a bilddagboken och stallet.se.

Victoria är hästintresserad, så det är väl ingen jätteskräll att hon går med i ett socialtnätverk som handlar om hästar, men det intressanta var, vad de får lära sig där. Det är en betalsajt, där man prenumererar på så kallade stallpengar, där kan de köpa och sälja hästar. De försöker köpa hästarna så billigt som möjligt och sedan träna upp dem och sälja dem dyrare. De kan även tävla med dem och sedan avla de bästa hästarna och sälja fölen. De kan även designa sitt stall och sälja även designarbeten till de andra deltagarna. Med andra ord de får en business utbildning.
Som affärsutvecklare och fd lärare tycker jag att det var kanon, för en mycket liten månadsavgift kunde hon testa sig mot en verklig marknad.
Hon fick snabbt en massa nya vänner, som hon delade sitt intresse med och det var väl här som pusselbitarna började komma på plats. Att de kan mycket snabbare än det var möjligt för min generation (eller egentligen alla som inte är uppväxta med internet) skaffa sig ett stort nätverk.

Det lustiga var att hennes mobilkostnader sjönk dramatiskt när hon chattade istället via msn och de andra nätverken:)

Sagt och gjort, nu skulle jag skaffa mitt eget nätverk. Frågan var bara vilket. Facebook kändes på tok för oseriöst för mitt syfte (Syften kan dock ändras och sedan en vecka tillbaka, är jag även med i FB ). Det blev linkedIn. Jag satte ner en vecka på att få med ett antal viktiga kontaktpersoner och numera så fort jag träffar en person i arbetet, så brukar jag fråga om de finns med i LinkedIn istället för visitkort. Det är alltid lika spännande att se om det finns några kopplingar mellan den nya personen och någon av ens existerande kontakter. Största fördelen är nog, att om en kontakt byter arbetsplats så tappar man inte kontakten med dem. Jag utnyttjade även Linkedin för att marknadsföra ÅBIT09 och det gick över förväntan och det kostade ingenting.
Om detta skriver Kaj Arnö i det finlandssvenska forumet artikeln.

Vad kommer jag då att skriva om i min Blogg, inte helt säker, men det kommer säkert reflektioner om Åland och IT, kanske även en del rent privat. Jag är glad att jag har tagit steget ut i cyberrymden och det får jag nog tacka Kaj för.