Geta är som sagt en liten kommun och det har bara funnits rum med en stark rörelse i taget. Historiskt sett har det pendlat mellan Ungdomsföreningen och Idrottsföreningen.
Det fanns en generation som under 40-talet var mycket aktiva. De vann åländska serien i fotboll bland annat.
Fotboll

Roger Karlsson, Kent Granqvist, Mats Adamczak, Håkan Söderström, Stefan Skogberg, Christer Odenborg m.fl
När jag var liten fanns det ingen organiserad idrottsaktivetet. Däremot spelade vi mycket fotboll på rasterna i skolan. Skolan hade kanske totalt 30 elever från årskurs 1 -6. När man hade barnkalas bjöd man nästans hela skolan, speciellt killarna. Som aktivitet på mitt kalas, så spelade vi fotboll på en gräsplätt nära landsvägen. På mitt 10 års kalas som är i maj passerade Jan-Olof Öhberg och såg att det var många som spelade fotboll. Han stannade och frågade om vi ville börja träna och bilda ett lag. Sagt och gjort så började vi spela fotboll. Det jag kommer ihåg bäst var att den som var bäst på träningen fick ett 5 marks mynt.Jag kommer att tillägna fotbollen ett egen sektion i min Blogg
Bordtennis
I samma period satte Yngve Österlund igång bordtennis träning i Geta skola. Det fanns några riktigt duktiga spelare; syskonen Roger, Håkan och Marina Söderström, sedan var Ulf Nordlund och kanske framför allt Peter Påvall de mest framträdande. De fick ett antal medaljer i åländska mästerskapen. Bordtennis varade bara några år, men på senare år har den tagit fart igen.
Min egen medaljskörd var kanske inte av största mått. En tredje plats i singel och dubbel i IF Starts mästerskapen 1978.
Ishockey
Nästa sport som kom och engagerade många i kommunen var ishockeyn. Det var lite liknande start som med fotbollen, men att vi spelade på naturis när tillfället gavs. Det var i början av våra tonår, så det var i slutet på 70-talet. I samma veva starta ishockeyn upp på andra ställen i Mariehamn, Sund och Finström. Vi hade ingenstans att spela och ingen rink. I Vestergeta fanns det en fotbollsplan som vi fick använda på vintrarna. Denna spolade vi med hjälp av brandbilen. Då var det bara en hockeyrink som saknades.
Vi visste att Mariehamns stad skulle köpa en ny rink och att då borde vi kunna få köpa billigt deras gamla rink. Problemet var att Geta kommun inte ägde fotbollsplanen i vestergeta och dessutom om vi skulle ha rinken på fotbollsplanen, skulle vi måsta montera upp och ner den varje år. Dessutom skulle fotbollsplanen må väldigt dåligt av det också.
Tack och lov, han som ägde fotbollsplanen hade närliggande områden i Vestergeta, så då gällde att övertyga kommunen att köpa loss marken, så att vi skulle kunna både ha fotbollsplan och ishockeyplan. Det vi inte visste var att kommunen hade försökt köpa marken från Dahlblom redan ett bra tag, men det var ett låst läge.
Min far Karl Jansson som då var kommunordförande i Geta, sade att kommun inte hade råd med varken marken eller någon ishockeyrink. Då berättade jag att vi hade fått reda på att Mariehamns stad planer om att köpa ny ishockey rink. Min far sade att kunde vi fixa den gratis, så lovade han att han skulle göra allt vad han kunde för att ordna med marken. Han trodde väl att han slapp undan med detta lilla villkor. Följande vecka hade ÅID’s nybildade ishockey sektion möte i stan, dit for jag Kent Granqvist och Peter Påvall. På detta möte förklarade jag situationen och då sade Mariehamnarna att ok, plockar ni ner den och hämtar den, så får ni den gratis.
Min kära far blev lite lång i ansiktet när jag sedan kom hem på kvällen och berättade att rinken får vi gratis. Och i med min far står för sitt ord, satte han igång att fundera hur Geta kommun skulle komma över marken tillsammans med några andra kloka män. Det förslag som kom upp var att byta mark med Dahlblom som ägde marken, mot ett dubbelt så stort område i Östergeta. Den som förde dessa förhandlingar var Herbert Sundblom. (Herbert var far till fyra söner varav tre stycken spelade ishockey. Tryggve Sundblom den äldste var en tuff back, den nästyngste Erik Sundblom var hårdskjutande right anfallare och den yngste var Daniel Sundblom som stod i mål.)
Detta blev en het potatis speciellt i Östergeta, det förekom protestlistor och folk hälsade inte på min far och när det sedan skulle tas upp i kommunstyrelsen, så gjorde vi vad vi kunde för att de skulle ta oss ungdomar på allvar, så vi tog på oss ishockey munderingen och for upp till mötet. Förslaget gick igenom och ur kommunens synvinkel var det formodlingen den bästa affär de har gjort genom alla tiderna. Vi var i allafall en bidragande orsak att bytet genomfördes. Det var i samma veva som de vuxna började ta oss på allvar och en som verkligen gav allt var Kent’s pappa Ernfrid Granqvist, som kom att bli lika med mr hockey, tack vare hans totala engagemang fick vi en imponerande stämning och atomsfär i Geta. Det till och med läkte såren i Östergeta, det tog dock några år. Ishockeyn blev till slut hela bygdens lag. Det slutade med 5 raka senior ÅM guld för oss (mera om detta i ishockey sektionen).
I samband med IF Starts 60 års jubileum ritade jag IF Starts klubb märke.
Innebandy (1984)
Man tycker att vi skulle ha tillräckligt med idrott, med ett fotbollslag och ett ishockey lag, men dök en ny sport upp Innebandy. Det fanns två olika varianter av den. Den ena spelades på små mål med tre utespelare och ingen målvakt. Tror att det var Pekka Lindström som låg bakom den starten och en annan som spelades i idrottsgården på handbollsmål, med 5 utespelare plus målvakt. Tror att det kom ursprungligen från studerande som gick i Ålands lyceum.
I Geta började vi ha det som hockeyträning i Furulund ungdomslokalen. Vi hade innebandyklubbar som köptes från Plasto, de kostade 3 FIM styck så de var inte dyra, men de gick sönder säkert 5 klubbor per träning. Vi var inte med i någon serie första året, men vi mötte Sunds hockey i Godby tältet.
Säsongen 1985-1986 samkördes de två olika ligorna till en. Det var starten för den varianten vi känner till idag, denna spelades i Vikingahallen.
På hösten 1986 var det dags för landskamp mellan Finland och Sverige, Åland hade 5 deltagare med. Varav en getabo Leif Nordlund.
Efter det har två Getabor till varit med i landslaget Mats Adamczak och Daniel Sundblom.
Innebandyn blev den idrott som kom mig närmast hjärta, så här kommer en utförlig sektion med allt möjligt som skall försöka ta med allt som hände under denna period.
1988 kulminerade idrotten i Geta genom att vi var i topp i Ishockey, Innebandy och fotboll på seniornivå.










Pingback: Har börjat bygga upp sidan « Matsadamczak’s Blog